Råd och information

Här har vi samlat skötselråd samt information om avel, sterilisation och kastrering.

 

Tandvård och munhygien

Att sköta om din hund eller katts tänder är väldigt viktigt och är ett enkelt sätt att trygga ditt djurs hälsa. Sjukdomar i munnen kan leda till allvarliga problem med inre organ som hjärta, lever och njurar. En dålig andedräkt är alltid tecken på en infektion i munnen som behöver åtgärdas.

 

Djur kan också drabbas av paradontit, en inflammatorisk nedbrytning av mjukvävnad och benvävnad i munnen som leder till tandlossning. Sjukdomen orsakas av bakterier som finns i plackbeläggningar, särskilt i tandköttsfickor.

 

Ingen vård eller behandling kan ersätta en regelbunden rengöring av tänderna.

Några tips:

– För att tandrengöringen ska bli en positiv upplevelse kan du börja med att använda till exempel leverpastej på tandborsten.

– Använd aldrig människotandkräm, eftersom xylitol är giftigt för djur.

– I förebyggande syfte kan du använda olika djurtandkrämer som har en desinficerande effekt.

– Tuggben har visat sig ha en förebyggande effekt mot plack och tandsten.

– Regelbunden tandvård hos veterinär är också att rekommendera.

 

Fästingar, en hälsorisk

Fästingar sprider borrelios och anaplasmos, sjukdomar som också är en hälsorisk för människor. De vanligaste symptomen är trötthet och feber, vilket kan vara svåra att upptäcka hos ditt djur. Hundar kan dock vaccineras mot borrelios.

Fästingskydd finns som pour on preparat, halsband och i tablettform. Fråga oss gärna om vad som är det bästa alternativet för ditt djur.

Kom ihåg att fästingsäsongen kan vara lång! Fästingarna vaknar redan tidigt på våren och kan förekomma ända in i oktober.

 

Ormbett

Ormbett kräver alltid akut behandling. Alla bett innehåller inte gift, men det är ändå viktigt med snabb vård eftersom det oftast uppstår kraftiga infektioner kring bettområdet.

Vävnaden runt bettet sväller ofta upp och ju närmare luftvägarna bettet skett, alltså vid hals eller mun, desto allvarligare är det.

Kom ihåg de här punkterna om ditt djur blivit ormbiten:

– Ta djuret så snabbt som möjligt till en veterinär. 

– Håll djuret så stilla som möjligt. Giftet sprider sig snabbare om hunden eller katten rör på sig.

– Ge inte kortison ( t.ex kyy pakkaus) utan instruktion från en veterinär.

 

Att resa med djur

Om du ska ta med ditt sällskapsdjur på en utrikesresa krävs följande förberedelser:

– Id-märkning.

– EU-pass.

– Giltig Rabiesvaccination.

– Före inresa till Finland krävs ekinokockmedicinering från de flesta europeiska länder.

– Olika länder kan ha olika regler för införsel av djur. Mera detaljerad info finns på www.evira.fi.

– Flygbolagens regler kan också variera, kolla därför upp med ditt flygbolag vad som gäller i god tid innan!

 

Sterilisering och kastration

Sterilisering av tikar

Om du inte planerat att ta valpar av din tik är sterilisering att rekommendera. En steriliserad tik löper mindre risk för tumörer, dessutom försvinner risken för livmoderinflammationer. Steriliseringen kan göras när som helst efter att tiken blivit könsmogen, gärna efter att den löpt en till tre gånger.

En sterilisering görs alltid i full inhalationsanestesi. Narkosen övervakas alltid av en anestesiskötare som håller koll på att patienten sover lagom djupt och har rätt puls och syresättning. Under ingreppet får hunden stark värkmedicin intravenöst. Efteråt får hunden stanna kvar på kliniken några timmar tills den vaknat helt ur narkosen. 

När ni åker hem får ni smärtstillande medicin med er hem. Såret ska hållas rent och torrt och hunden får absolut inte slicka eller komma åt att riva i såret. Enklast undviks detta genom att använda krage eller kroppsstrumpa. Konvalescenstiden är cirka två veckor, under den tiden ska hunden motioneras lugnt och kopplad.

 

Kastration av hanhund

En hanhund kan kastreras antingen kemiskt eller kirurgiskt från det att hunden är sju till åtta månader gammal.

Vid en kemisk kastration placeras ett implantat under hunden och effekten håller i sig i ett halvår. Metoden är ett bra alternativ om en narkos anses för riskabel eller om man överväger en kirurgisk kastration men först vill se hur lynnet påverkas.

På grund av dopingreglerna passar kemisk kastrering inte för tävlande hundar eller hundar med en utställningskarriär. Spermakvaliteten kan heller inte garanteras efter en kemisk kastration, trots att effekten är reversibel.

En kirurgisk kastration görs under full narkos, som övervakas noga av en anestesiskötare. Hunden får intravenös smärtlindring under ingreppet och får stanna kvar på kliniken tills den vaknat helt, det kan ta några timmar.

När ni åker hem får ni med er värkmedicin för de följande dagarna. En krage är att rekommendera under konvalescenstiden på drygt två veckor så att hunden inte slickar eller river i såret.

Kom ihåg att en kastrerad hane inte gör av med lika mycket energi som tidigare, så tänk på att du kan behöva anpassa fodermängden efteråt.

 

Sterilisering av katthona

För att undvika oönskade dräktigheter är en sterilisering av katthonan att rekommendera framom p-piller. Medicinering med p-piller medför stora hälsorisker för katten. Katter kan steriliseras från cirka sex månaders ålder om den är normalt utvecklad i sin storlek.

En sterilisering görs alltid under full narkos som övervakas av en anestesiskötare. Operationssåret blir cirka två centimeter långt. Efteråt får katten får vakna upp ordentligt på kliniken under några timmar. Ni får värkmedicin med er hem och vi rekommenderar kroppsstrumpa eller krage under de närmaste dagarna efter ingreppet.

 

Kastration av hankatter

Katter kan, liksom hundar, också kastreras kemiskt, men en kirurgisk kastration är klart vanligare. Katten sövs och får lokalbedövning samt värkmedicin under och efter ingreppet.

En kastrerad hankatt har ett mindre energibehov än en okastrerad. Det är viktigt att tänka på vid utfodringen eftersom fel utfodring av en kastrerad hankatt lätt kan leda till urinsten. Fråga oss gärna om hur du ska anpassa utfodringen för din nykastrerade katt!

 

Sterilisering av gnagare

Marsvin, chinchillor, kaniner, råttor och liknande gnagare kan kastreras och steriliseras. Ingreppen ser i princip likadana ut som för katt och hund, men narkosen är annorlunda.

 

Löptid och dräktighet hos hundar

Löptid

Tikar löper en till två gånger per år. Den tid då tiken är parningsduglig infaller oftast mellan brunstdygn 8 och 14, men det förekommer stora individuella variationer. Brunsten börjar med blodiga flytningar från vaginan. Tecken på att tiken är parningsmogen är att hon står för hanen, med svansen förd till sidan.

För att öka chansen att pricka in rätt dag för parning rekommenderas papaprov och progesterontest.

 

Dräktighet

En hund är i genomsnitt dräktig i 63 dagar, men det kan variera från 56 till 68 dagar. Tikens dräktighet löper över tre faser som alla omfattar cirka 21 dagar. Fosterblåsor (embryon) kan upptäckas i livmodern från vecka tre med hjälp av ultraljud. Cirka tio dygn innan beräknad födsel kan antalet valpar fastslås med säkerhet. Då har fostrens skelett mineraliserats och syns på en röntgenbild.

 

Förlossning

De första tecknen på att förlossningen närmar sig börjar två till tre dagar innan. Tiken blir då ofta rastlös, bäddar och söker sig undan till en lugnare plats. Den kan också sluta äta en eller två dagar innan valpningen. Tikens kroppstemperatur faller ofta till under 37,5 grader cirka ett halvt till ett dygn innan förlossningen börjar. Om kroppstemperaturen börjar gå upp och ner är det viktigt att kontakta veterinär, eftersom det ofta är ett tecken på att allt inte står rätt till.

Valparna föds vanligtvis med en till en halvtimmes intervall. Går det uppemot tre timmar mellan valparna är det skäl att kontakta veterinär.

Tiken äter ofta upp moderkakorna efteråt. De hormoner som finns i moderkakan hjälper livmodern att dra ihop sig efter valpningen och stimulerar mjölkdrivning.

 

Avel –  Pevisa, vad är det?

Pevisa är en förkortning av Perinnöllisten vikojen ja sairauksien vastustamisohjelma och är ett program som utformats av Finska kennelklubben för att främja avel av friskare hundar.

Hundar som inte uppfyller kraven i Pevisa ska inte användas till avel. Finska kennelklubben har register över hundar som är godkända för avel.

Alla hundraser har olika krav i Pevisa-programmet. Det innebär att olika typer av veterinärundersökningar behövs beroende på ras. Det kan handla om röntgenundersökning av höfter, armbågar och rygg, knäundersökning, ögonspegling eller dna-analyser.

Vissa undersökningar kan ha en begränsad giltighetstid så att undersökningen behöver upprepas över tid.  Det kan även finnas krav på ett maxantal valpar som får avlas från en viss hund.

På Finska kennelklubbens hemsida kan du läsa mer om Pevisa-programmet. Kom ihåg att alla undersökningar som krävs ska vara gjorda och kontrollerade av Finska kennelklubben innan hunden paras!